lördag 1 oktober 2016

Bloggskadad?

Ibland får jag en konstig känsla ... vad är det jag håller på med?
 För vem gör jag det?
Det snurrar i huvudet och jag kan inte längre gå ut utan att leta skyltar...
... upplysande skyltar...
... eller registreringsskyltar...
Kan inte låta bli att undra över om det är en elrullstol eller en permobil...
... och vad heter hundarna?

Tur att livet på landet är såå mycket enklare - ett vackert träd som lyser upp hela sin omgivning bara genom att det finns där!
En liten kartong med blandade lökar ... 
... och jodå -  nu känner jag mig lite friskare igen :)


Ha det gott!


17 kommentarer:

  1. Lantluft är hälsan både för kropp och själ :) Underbar bild på trädet ! Visst är hösten fin, ibland.
    Önskar dig en trevlig helg !
    Kram

    SvaraRadera
  2. Härligt igenkännande det du skriver! Fast jag inte deltar i skylt- eller andra lekar som du och många gör så läser jag hos många av er och ja, jag kollade x:a noga under "handikappveckan" för att inte tala om registreringsskyltar. Registreringsskyltar använda jag och äldsta barnbarnet oss av då hon lärde sig läsa.
    Frågan för vem skriver jag har också snurrat hos mig - och har funnit två svar - för mig själv för att jag vill och behöver det - och för glädjen att få läsa hos andra och att få bli läst. Nu tar jag ofta pauser, korta eller långa och det känns mycket bra. Bloggkontakter blir ju som vänner - och vi som skriver och fotar vi har ju stora utbyten av varann genom det sättet att "vara vänner på". Ofta besök eller då och då funkar jättefint.
    Trevlig helg och stor kram!

    SvaraRadera
  3. Visst är man lite bloggskadad men det är väl skönt!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Bloggskadad är jag också. :-)

    Vem jag skriver för? För mig själv och för de som ids läsa mina tankar. Än roligare om folk återvänder och kommenterar förstås! Det blir respons på mina tankar det ena kan ge det andnra. Genom att besöka andras bloggar har jag fått ta del av sådant jag aldrig hört talas om annars, kanske. Många bra tips har jag fått från andra bloggare!

    SvaraRadera
  5. Älskar hösten och alla vackra träd som skiftar från grönt-gult till rött. Blir nyfiken på löken som blommar i rött, vad heter den, inget jag känner igen. Kram

    SvaraRadera
  6. Oj, vilka lökar - färgstarka och fina. Ner med dem i jorden. Ha en fortsatt skön helg! Kram

    SvaraRadera
  7. Som bloggare blir man helt klart yrkesskadad. Utan tvekan. Märkte det själv idag på den lokala loppisen, då jag såg en servicehund i arbete. Den första jag någonsin sett. Fotade honom såklart och tänkte på er lek och utmaningen. Japp, allvarliga bloggskador;-)

    SvaraRadera
  8. Visst är vi nog lite bloggskadade allihopa. Mer eller mindre! :)
    Men samtidigt kul att ögonen letar objekt att fotografera hela tiden!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Haha...Ja nog är man lite bloggskadad allt. Men det är kul åxo. Så många vänner man fått tack vare bloggen. Härliga Goa fina vänner. Jag funderar åxo ibland över bloggen och skrivandet. För vem skriver jag för. Men helt klart så skriver jag och visar bilder för att det är så himla kul. Det blir som ett gift...ett behov. Att läsa mina vänners bloggar är så skojigt. Kul om de läser min blogg åxo, för visst är det kul med lite respons över vad man skriver. Sen när det är tävlingar och sånt i blogglandia går man ju Värkligen in för det. Så visst är det kul att blogga som nån gör på olika sätt å vis. Man berikas och berikar varandra tror jag.
    Gillade ditt inlägg. Jag gillar att tycka till. Bolla tankar och funderingar är alltid kul tycker jag.

    Näpp. Nu ska jag ta mig en kopp te. Jobbar så in i vassen tidigt, så det blir natti natti tidigt denhär helgen.

    Lördagskram till dig.

    SvaraRadera
  10. Bud-och polisskylten är såklart ett skämt men jag minns skyltar från min barndom vid folks dörrar. T ex Bettleri förbjudet. Vet någon idag vad ordet betyder? Jag är också litet skyltgalen.

    SvaraRadera
  11. Bloggskadad? Javisst! Ständigt, haha.
    Men det är ju en livsstil, när jag hållit på i 10,5 år. Och det håller hjärnan igång och lusten att skriva och fota.
    Jag skriver ju inte för byrålådan, jag vill ha kontakter!
    Härliga tankar och bilder.
    Nattakram ♥

    SvaraRadera
  12. Över huvud taget när man gillar att fota, tycker jag man ser på världen i bilder och ve den dag det händer något roligt, spännande eller ett fantastiskt motiv dyker upp och man bara har mobilden med sig. Dom förlorade tillfällena sitter som etsade på näthinnan och det har hunnit bli några stycken. Att fota i folksamlingar och folk i farten är kul som hundarna och övergångsstället. Känner precis igen tankegångarna.
    Ha det så gott
    /Anette

    SvaraRadera
  13. Haha, jag har inte varit med så länge på Bosses lekar, men känner igen mej i det du skriver. Körde förbi kyrkogården i går och tänkte. Där borta missade jag ju att titta. Landet är härligt, njuter av alla färger som den bjuder på nu. Trevlig söndag, kramar

    SvaraRadera
  14. Haha! Jag har drabbats av samma Bossesyndrom ibland. Det är kul när man ser något ute och kommer och tänka på en blogg man läst eller en speciell person. Vilket vackert höstträd du plåtat. Idag ska jag ge mig ut och plocka lönnlöv i all världens färger. Kram

    SvaraRadera
  15. Bloggskadad är man allt, tänker som jag när jag är ute.... :))

    Kram ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker som dig skall det stå....

      Radera
  16. Haha, här fick jag svaret på ditt senare inlägg om skyltsöndag.
    Visst är vi skadade, bloggskadade. Jag känner igen fenomenet på många sätt.
    Man ser någonting och tänker att aha, det där kan jag använda i blogginlägget.
    Men en ganska skön skada är det ju eller hur?

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du tar dig tid och skriver en liten kommentar :)