Följ med på en promenad!

Ni som käner mig lite, ni vet ju att jag bor i kanten av skogen. Börjar promenaden där...

... och följer vägen häråt för att så gå ut på den gröna vallen.

Hm ... en golfboll! 

Konstigt ... eller egentligen inte - bara konstigt med tanke på alla år som passerat. 

Vi har bott här i sjutton år ... och jag lovar, vi har då aldrig slagit en golfboll! Det gjorde däremot mannen som bodde här i huset före oss.

Han arrenderade den här biten och här var då en prima golfgreen ... utslagsplatsen låg uppe vid huset någonstans ... ojojoj, så många golfbollar vi har hittat under åren som gått :)

Morgonen var lite grå, men molnen började sakta skingras. På andra sidan vallen, står ett par gamla balvagnar ...  ja, de har stått länge nu...

... den röda några år längre än de två blå.

Inte mycket kvar av botten ... det mesta har "ätits upp" av olika svampar, lavar och mossor ... här är det mest olika arter av bägarlavar...

... och kolla in den pyttelilla bägarlaven som hittat sin plats på en gammal, rostig bult!

Fortsätter vår lilla grusväg ... bort och förbi stenmurarna...

... kommer så ner  i dalen, där naturen bjuder på en härlig färgblandning.

Fortsätter en bit bort ... följer så åkerkanten och ungefär vid björkarna som syns i mitten t.v. - där vänder jag och går häråt ... mot skogen bakom jakttornet...

Bara en kort bit från jakttornet har jägarna lagt ut både havre och äpplen, som ska locka ut hjortar och rådjur från skogen - det tycker jag är fusk!

Här passerar jag och går in i skogen - eller granplanteringen - för det här är ingen riktig skog ... utan just bara en plantering med lika gamla träd i räta rader. Trist och artfattigt även bra svampår...

En fallen gran bjuder i alla fall på några vackra klibbtickor - inget att äta, men fina ändå.

Närmar mig hygget som jag måste passera för att komma hemåt igen - och här ändrar skogen karaktär...

Unga och gamla träd - och många små fröplantor...  ganska glest och solen kommer åt att lysa upp marken.
Ännu en gran som fallit alldeles vid kanten av hygget...

Nu börjar de planterade granarna växa till sig ...  men de första åren vi bodde här, då var detta riktigt gammal, fin skog och en av mina bästa svamplokaler...

En del stubbar är blanka, silvriga och vackra på sitt sätt...

 ... medan andra har förvandlats till artrika små oaser, som kan få mig att stanna upp länge, länge...

Nästan på andra sidan nu ... över den lilla bergknallen bara...

Precis när jag kom in i skogen igen så vände jag mig om och såg den illgröna ormbunken som nästan var självlysande när solstrålarna nådde den.

Länge sen jag gick just den här vägen och det tog en stund innan jag hittade den gamla körvägen...

... genade här, där det brukar växa både kantareller, olika soppar, taggsvampar ... i år inte en enda svamp av något slag... suck.

Nästan hemma passerar jag granen med de stora "såren"...

Den har sett likadan ut i säker fem år ... bara kotten som då och då byts ut eller är försvunnen. Den droppande kådan stelnar på kanterna, men nya droppar kommer hela tiden - undrar hur mycket kåda det kan finnas i en gran?

 Uppför den lilla sluttningen...

... tittar lite snett åt vänster ... och se ... där skymtar "Lillstugans" röda gavel och boningshuset vita veranda/ altan... hemma igen!

Nu är alla moln borta och solen lyser över en klarblå himmel och lönnen bakom huset lyser vackert  i höstens vackraste nyanser...

Om ni orkade hela vägen runt så är det dags för en fika snart!

I morgon är det dags att gissa igen - GW # 4 kommer någon gång under dagen!

Ha det gott!

Dagsläget...

... ja, mitt alltså... och jodå, det är som det är  - upp och ner. Snart två veckor och det är någon slags "varannandagsvariant", där jag efter en hoppfull dag är tillbaka på ruta ett ... suck...

 “Önskar du att bli frisk, är du allt på tillfrisknandes väg“ - ja så sa han den romerske filosofen

Lucius Annæus Seneca. 

Får väl tro på det då :)

Igår mådde jag riktigt bra, så när regnet tog en paus så gick jag till skogen - äntligen ... som jag längtat!

Aningen för blött, men det doftade vår!

Det bästa är att krypa ner på marken och titta på de små tingen, som denna lilla lav...

 ... eller alldeles nyuppkomna sporkapslar hos en mossa...

 ... kan inte se mig mätt på dem!

 Det började småregna igen, så jag tog närmaste vägen hem.

 Innan jag hann hem hade det slutat regna och solen tittade fram. I kanten av gräsmattan nedanför Överhuset hade alltfler vitsippor slagit ut :)

 Bredvid trappan till nämnda stuga lyste dessa krokus i solen och mina tankar flög genast iväg till två av mina bloggvänner som älskar lila och orange! 

Så till er - Gunnel i Skåne och BP i Täby varsågoda - ögongodis till er!

 Själv köpte jag mig en kruka med dessa påskliljor med lite annorlunda färg - lite åt aprikos eller något...

 Idag är dagen då "våra" sädesärlor brukar dyka upp, men i år kom de redan för tre dagar sen - det är ett riktigt vårtecken det!

Så till sist - en bild till Bosse också!

“Man tager vad man haver“ sa Kajsa Varg ... jag hade bara en clementin, några halvtorra äpplen - ingen vindruva, men en skalbagge att toppa med  :)

Ha det gott!

Finspång x 3 och så lite natur...

Tre dagar till Finspång när Lasse fick en blodtrycksmanchett att bära ett dygn. Onsdag morgon fick han den och på torsdagsmorgonen blev han av med den. Jag passade på att fota lite medan jag väntade :)

Finspångs station och en glad  gubbe på tegelväggen :)

Solsken och fina skuggor från träden vid bruksområdet ... och idag var det fart på vattnet igen :)

Baksidan av Bildningen ... nya Biblioteket och Gymnasieskolan...

De här turerna var som sagt ganska morgontidiga, så igår fick det bli ytterligare en tur under affärstid så att säga :)

Hemvägen blev via Risinge med ett stopp vid S:ta Maria gamla kyrka och så vidare över till  Doverstorp.

Gillar att strosa runt där på kyrkogården ... ännu trevligare är det när kyrkan är öppen, vilket den inte är nu...

Den gamla kyrkan ligger fint på en höjd...

Så stilla och fint ... bara lite snö kvar :)

 En del gravar är svåra att hitta, som den här som nästan inte syns alls...

 ... medan den här strax bredvid lyste fint i solen.

Hemma igen och styrkt med lite kaffe, så blev det en promenad genom skogen.

 Den här gamla aspstammen såg nästan ut som en karta med sina olika lavar :)

På en annan asp växte den här fina mossan...

 Vid det gamla torpet i skogen finns en gammal ask... kolla grensåret - visst ser det ut som det liger en orm där... eller något annat - ett huvud är det i alla fall :)

På hemväg såg jag den här nästan självlysande mossan med den röda sporkapseln...

 ... och så den här ... grön, grönare, grönast!

Ha det gott

 och

 Ha en fin fredagskväll!