Spanaren vill att vi skriver om det allra svåraste... och det här tycker jag var ett väldigt svårt tema.
När man har några år i bagaget så är det ofrånkomligt så att man fått gå igenom en del svårigheter i livet.
Det är svårt att mista en kär familjemedlem eller en kär vän... och då spelar det mindre roll om det är en människa eller ett djur... det känns just då som det allra svåraste, men sorgen bleknar och livet går vidare... det måste gå vidare...
Det allra svårast kan vara det där svåra beslutet också.
Att inte veta vilken väg man ska välja... kanske för att man inte vill såra någon... eller kanske bara för att man är rädd.
Om man ser det i ett vidare perspektiv.
Vad är då svårare än krig och mänskligt lidande?
Krig där familjer slits sönder... krig där barn blir ensamma kvar..
Eller svältkatastrofer där maten inte räcker... naturkatastrofer, där hela samhällen försvinner
med omänskligt lidande... eller sjukdomar...
Om du vill se hur de andra Lördagsbloggarna tänkt om det svåraste så hittar du dem högst upp under egen flik här på sidan.
När man har några år i bagaget så är det ofrånkomligt så att man fått gå igenom en del svårigheter i livet.
Det är svårt att mista en kär familjemedlem eller en kär vän... och då spelar det mindre roll om det är en människa eller ett djur... det känns just då som det allra svåraste, men sorgen bleknar och livet går vidare... det måste gå vidare...
Att inte veta vilken väg man ska välja... kanske för att man inte vill såra någon... eller kanske bara för att man är rädd.
Vad är då svårare än krig och mänskligt lidande?
Krig där familjer slits sönder... krig där barn blir ensamma kvar..
Eller svältkatastrofer där maten inte räcker... naturkatastrofer, där hela samhällen försvinner
med omänskligt lidande... eller sjukdomar...
Om du vill se hur de andra Lördagsbloggarna tänkt om det svåraste så hittar du dem högst upp under egen flik här på sidan.
Livsväg och ljus blandat in i dina tänkvärda ord *sant och bra ordat*
SvaraRaderaHa en bra dag/ kram
Vi skrev nästan samma sak Anki!:) Fast på lite olika sätt.
SvaraRaderaHa en fin helg!
kram
Karin
Det är ett svårt ämne. Ju äldre vi blir desto mer får vi med i bagaget. Jag önskar dig en fin helg. Kram Bosse L.
SvaraRaderaVackra bilder!
SvaraRaderaSvårt ämne som du beror på olika sätt. Fint tolkat med text och bild. Fin helg på dig!
SvaraRaderaSvårt. ..för det som idag känns svårt kan i morgon ha gett dig nya värderingar. Svårast, som du skriver, det är att se allt elände som finns runt om i världen. Men lika svårt är det att mista någon, eller se någon kämpa i ens närhet. Ett tema som ger en hel del tankar. ..
SvaraRaderaKram kram
Det här var verkligen ett knepigt tema och vad man upplevt som allra svårast blir för personligt att skriva i bloggen. Man får plocka fram mer allmängiltiga tankar, men jag tycker att du har lyckats bra.
SvaraRaderaHa en skön helg!
Kram, Ingrid
Förstår att du tyckte att det var ett svårt och ganska deprimerande tema. Du löste det alldeles perfekt med väldigt talande bilder ... jag menar det "symboliska" vägvalet var ju klockrent. Å sista bilden är den dröm.
SvaraRaderaÅ visst med allt som pågår i världen just nu kanske vi tänker lite oftare på hur otroligt bortskämda vi är i Sverige!
Håller med BP om att bilden med vägen var mycket fin och symbolisk. Det har verkligen varit svårt många gånger att veta vilken väg man ska ta i livet. Nu, så här i efterhand, ser jag att jag för det mesta valde rätt. Håller också med om att det är ett mycket deprimerande tema om man nu gör det till ett sådant. Jag valde att behålla mina personliga svårigheter för mig själv och skriva om något mindre traumatiskt.
SvaraRaderaKram från Ingrid som önskar dig en skön helg.
Kort sagt Anki ; det föll in i mitt hjärta! I Det där huset på bild två i headern ...där vore det inte fel att bo :) kram på dig
SvaraRaderaDet var ett svårt tema, men du lyckades sätta ord på det och berörde djupet av hjärtat.
SvaraRaderaKram /Bea
Om vi inte mötte motgångar och svårigheter i livet, skulle vi nog inte formas, till de positiva människor som vi är idag. Vi älskar vår natur, vi älskar våra husbilar, vi älskar att resa och vi har varandra. Kram
SvaraRaderaInstämmer, både i det du skriver i inlägget och i kommentarerna. Och bilderna är ju kongeniala med innehållet!
SvaraRadera