Det finns flera olika utmaningar för den som känner sig manad och ett som jag ganska nyligen stött på är detta - "Lördagstema", som jag tycker verkar trevligt.
Här byter man månadsvis vem som som ska bestämma vilka teman som ska gälla. Nu i oktober så är det Musikanta som är temagivare.
Oktobers första tema är Ett sommarminne... och det här är mitt första inlägg...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Ett sommarminne... nu blir det inte lätt att välja - jag har många, många... både nya och gamla.
Efter en stunds funderande så väljer jag detta.
Ett minne från min barndom.
Jag var tio år... hästen hette Katinka, men kallades Fia. Hon var så speciell och jag glömmer henne aldrig. Det här var sista sommaren vi fick vara tillsammans - hon följde mig som en hund. På hösten såldes hon till en av de sista häståkarna i Norrköping. Tänk... såå gammal är jag så det fortfarande fanns häståkare :)
Mer om Lördagstemat hittar du HÄR
Ha det gott!
 |
| Fotograf är min far... med min kamera, min första... en lådkamera som jag fick av farmor... och som hon använt från 30- talet :) |
Mer om Lördagstemat hittar du HÄR
Ha det gott!
Välkommen!
SvaraRaderaEtt sånt fint minne - och vilken bild "din kamera" kunde ta redan då! :) Pappa såg visst också motiv! En fyrbent vän och du, en kort tid bara!
Så som livet är i sig tänker jag om detta.
En stor god kram för detta första temainlägg; roligt du är med!
Vackert minne!
SvaraRaderaKram
Vilken bild! Jag hoppas att du har en förstoring på väggen där hemma!!
SvaraRaderaHa nu en fin lördag! Kram
Det är något speciellt med vänskapen med hästar.
SvaraRaderaSå härligt med ett sådant minne. Jag är också nybörjare på lördagtema.
SvaraRaderaHa en skön helg!
Kram, Ingrid
Vilken fin bild på dig och Fia. Ett kärt minne förstår jag. Kram
SvaraRaderaSå vacker bild som säger allt , gillar den // Anita :)
SvaraRaderaDin pappa kunde också! Så ömsint fin bild. Fortsatt fin helg!
SvaraRaderaÄlskar också bilden! Den är väl värd att rama in tycker jag!
SvaraRaderaDu måste ha varit jätteledsen när den såldes. När jag var 15 år började jag hos Annie Stenströms som expedit. Där kom det hästskjuts med varorna , detta var 1946. Han hette Evert Johsnsson den som ägde
SvaraRaderahästen.Det är roligt med gamla minnen. De puppade upp nu tack vare din häst.
kram Hajan
Så fint minne! :-) Jag minns att jag hade en lådkamera när jag var barn. Den fungerade inte längre och vi fick använda den som leksak. Lördagstema låter som ytterligare en trevlig utmaning. :-)
SvaraRaderaHej, hopp o halloj. Efter mitt långa blogg-uppehåll är jag tillbaka igen... Hoppas allt är bra. Underbara bilder. Ha en fortsatt fin lördag.
SvaraRaderaKram Annci
Viken fin bild på dig å häst, måste vara ett jätte fint minne för dig.
SvaraRaderaKramen
Så fin bilden är av dig och hästen! Ett fint sommarminne som du kanske har ramat in?:)
SvaraRaderaVälkommen med i lördagstemagruppen.
Karin på Pettas
Välkommen till lördagstemat! Fint inlägg - ett riktigt sommarminne. Hade först tänkt att skriva om ett minne från sommaren som gick - men mitt gamla minne av födelsedagen poppade upp hela tiden så det var bara att skriva om det.
SvaraRaderaMåste har varit underbart att ha en häst som en så god vän när du var liten. Jag önskade mig alltid en häst men fick aldrig någon. Jag var barn under kriget så jag minns också hästkärrorna.
Jag fick min första lådkamera som konfirmationspresent. Den tog jag många bilder med under åren.
Kram från Ingrid
En underbar bild på två nära vänner. Du måste ha varit riktigt ledsen när hon såldes. Tack för att du la in den. Kram från en man på två ben och utan svans.
SvaraRaderaUnderbar bild! Jag tyckte om hästar när jag var yngre så det är lätt att relatera till den här bilden!
SvaraRaderaHelt fantastisk vacker bild, man kunde faktiskt få fina bilder även med en 'lådkamer'.
SvaraRaderaFörstår att det sommarminnet är och var mycket speciellt.
Jag höll ju också på med hästar i min barndom, fast vi inga egna hade, (lånehästar).
Efter skolan cyklade man till alla bönder som hade sina hästar och man ryktade dem och höll på.
Där hade jag gärna velat ha flera bilder av de minnena. Men inte tusan fotograferade man som man gör i dessa tider. Det känns ibland som man kom från medeltiden, *fniss*
Jag tycker din far lyckades ta en mkt bra bild. Du har väl den uppförstorad och på väggen hoppas jag.
Om inte så är ju detta ett måste.
Må gott kram/ Eva
Men...hur hann du med detta...?? Å inte är jag med i någon utmaning, men jag måste bara säga att bilden är bara så underbar!!
SvaraRaderaInte undra på att batteriet höll på att ta slut i husbilen, nu vet jag vad som var anledningen...*blink,blink*...
TACK för en fantastisk helg!!
Kram kram
Du lyckost som fick umgås med hästar redan i barndomen. Själv fick jag nöja mig med kossorna... Men jag tar ju igen förlusten nu då jag på gården har en massa fina kusar. Igår knackade det på min dörr när mörkret redan hade lagt sig, en familj på fyra personer står på min farstubro och berättar att en liten häst nog var på rymmen, hade siktats vid grusvägen...
SvaraRaderaDet var Lufsen det, han har ända sedan han flyttade hit sitt eget revir, dvs. hela området, o han kommer och går genom hagen oavsett om den är strömförd eller inte..,Matte hans låter honom hållas för han gör inte en fluga förnär, och någon biltrafik har vi inte att tala om. Jag lugnade familjen och tackade för deras omtanke medan de såg på mig med tvivlande blickar då jag sa att det var helt i sin ordning att hästen traskade omkring och betade längs vägen..
Kramen
Välkommen till lördagstemabloggargänget!
SvaraRaderaVilken fin bild. Det var bra nära att jag tog en liknande bild och liknande berättelse som sommarminneinlägg. Nu blev det något helt annat, men hästbilderna kanske kommer till användning en annan gång.
Vad gulligt med nyckelpigen som markör!
NykelpigAn
SvaraRaderaVilket underbart minne från din barndom och en fantastisk bild.
SvaraRaderaFörstår att det är ett oförglömligt minne som du aldrig gömmer. - Tack för att du delade med dej av detta till oss ♥
Ha en fortsatt fin söndagskväll !
Kram / Anneli
Vilken fin bild och vilket fint minne,...tänkte på dig idag då jag körde från Norrköping till Örebrooooo....och de vackra vägarna ..solen sken och höstträden lyste upp ..så vackert...Kram Karina
SvaraRaderaVälkommen till lördagstemat! Vilket härligt foto du bjuder på och trevlig historia, även om det inte kan ha varit roligt att ta farväl på det sättet.
SvaraRadera