onsdag 22 februari 2012

Ödsligt...

Ja, det är väl det minsta man kan säga... sorgligt tomt och tyst, tyst...
... så är det på jobbet...
Så här ser det ut, huset där jag jobbar (snart jobbade) - från början tuberkulossjukhus. På den tiden var det ju rena rama landet här, med ren och fin luft...

Trozellihuset, f.d. Trozellisjukhuset byggt 1913-15
Fortfarande en underbart härlig miljö på södra sidan av Motala ström.
Så här ser det ut om man tittar från husets entré. De röda  husen är Färgargården, populärt sommaröppet café och färgerimuseum... Här anordnas varje vår och höst välbesökta marknader :)



Men jag skulle ju visa hur tomt det är ...så vi går väl in till ett öde hus...

Receptionen - öde och tom
Korridoren på bottenvåningen - öde, öde...
De enda krukväxterna som finns kvar och som ingen vill ha
 - ungefär som med oss, som jobbar här
1 trappa upp... sopkärl och flyttkartonger i stället för möbler...
"Mitt" grupprum... suck
Cafeterian... ett minne blott
Blå matsalen - numer både matsal och cafeteria - för självbetjäning...
Ja tänk så bortskämda vi var - både en trevlig arbetsplats, en suverän cafeteria (tidigare även lunchrestaurang), trevliga. glada deltagare...
 ... och nu bara tomhet .
Men näe då... ja ä inte bitter...
Nu går jag in i nästa fas av mitt liv.
Jag har bestämt mig - och jag har bestämt mig för avtalspension!

hm... hittade ännu en övergiven blomma, som ingen vill ha - tror jag skickar den med iskall hand  till AMK :)


10 kommentarer:

  1. Förstår att du trivdes i den miljön, bra läge och bra hus, trevliga kamrater och mycket fika. Kanske ett trevligt jobb också däremellan. Jag tycker dessutom att du valde rätt väg. Grattis till ingången i nästa livsfas.

    SvaraRadera
  2. Såg verkligt fint ut där du jobbar ... en "skilsmässa" från sitt jobb är ingen lek. Jag går just nu och bara väntar på när domen kommer... och det är hur jobbigt som helst att inte veta...men veta lite.. varje dag väntar man kall duschen. Hoppas i alla fall att du tagit rätt beslut och får ett bra och behagligt liv.

    SvaraRadera
  3. Jag har en gång för längesen vistats på ett sådant sjukhus. Det skall ju ligga där det är fin miljö och frisk luft.
    Jag har ändrat i min blogg. Ha de gott. Anita

    SvaraRadera
  4. Jag tror du valde rätt...man ska lyssna på sin magkänsla. Du undrade vad som händer efter första april för min del, jo jag hoppas att jag får gå kvar på samma vik. Tjejen jag går för har varit sjukskriven i över två år, och har sagt att hon inte kommer tillbaka, men hon ha tjänsten kvar...Annars får jag hoppa runt som timvikarie igen, inte något som jag ser fram emot direkt. Jag vill ha fasta rutiner och fasta tider.
    Vackert hus du jobbade i, och vacker omgivning också. Förstår (och vet...) hur det är att tappa kontakten med en del jobbarkompisar, för så blir det även om man lovar varandra dyrt och heligt att ses ofta, så en del rinner tyvärr ut i sanden. Jag saknade den sociala kontakten fruktansvärt mycket i början, men sen hittar man en ny vardag.
    Ha en bra kväll vännen!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  5. Jag tror du bestämt rätt!
    Det gäller att njuta av livet, man vet aldrig hur långt det är.

    Lev väl!

    SvaraRadera
  6. Förstår att du kommer att sakna verksamheten du jobbat med, men nu följer något nytt. Du har ju en hel del intressen har jag förstått. Även om omställningen blir lite kämpig finns det säkert massor du vill göra framåt våren...
    Kram / maria

    SvaraRadera
  7. Då står du inför något helt nytt! Önskar dig lycka till!

    SvaraRadera
  8. Så trist, när hus, ställen liksom dör ut. Ett väldigt vackert ställe dessutom. Önskar dig lycka till nu inför ditt nya drag i livet - de blir säkert kanonbra!!

    Kramiz

    SvaraRadera
  9. Hej Anki!
    Så fint du dokumenterat dina omgivningar, både ute och inne. Uppbrott är inget kul, jag vet.
    Hoppas du blir nöjd med ditt val - och det tror jag!
    Kram Pia

    SvaraRadera
  10. Det gör ont i mig också att se hur AD bara avecklades till inget....MEN Anki, tänk på i dystra stunder alla deltagare du har stöttat och hjälpt till något bättre! Du var som klippt och skuren till gruppledare,det är bara trist att de inte finns något liknande någon annanstans.
    Snart är dte vår och det är dags att plocka fram husbilen igen för långa, sköna turer :)

    Kram
    Sally!

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du tar dig tid och skriver en liten kommentar :)