... och en så´n dag är idag...
Han som är min far... han ringde idag... undrar varför?
Knappast för att göra mig glad i alla fall...
Han beklagade sig lite över livet, över att bli gammal och sjuk... jaha... jag börjar också bli gammal...
Jag känner mest sorg över hans val... valet han gjorde en gång...
Här sitter jag i soffan med farmor, farmorsmor och min far... och då... på den tiden avgudade jag honom...
Sedan gjorde han sitt val... han valde bort mig och jag kan aldrig förlåta honom. Han valde bort mig... han valde bort min bror... och han valde bort sina barnbarn...
Så nu sitter jag här och tycker synd om mig själv för att jag är en sådan usel dotter...
Du är väl ingen usel dotter! Det var inte du och din bror som valde bort honom! Kram på dig!
SvaraRaderaDet är fint med gamla svart/vita foto!
SvaraRaderaJag håller med föregående "talare" att usel är du absolut inte. Ens känslor kan man inte rå för.
Kramis Karin
Tycker inte alls du behöver ha dåligt samvete,det är så skönt att skriva av sig och få ur sig både det ena och det andra.
SvaraRaderaUsel-Nej
Mänsklig-Ja
Var nöjd med de´
Kram Anki i Blekinge
Jag säger det ofta, våra barn behöver ha sin mamma och sin pappa. Sedan vet jag att det naturligtvis inte går att hålla ihop allting. Kram.
SvaraRaderaDet är helt mänskligt att känna sig så, för man vill ju egentligen inte känna sig usel.
SvaraRaderaDen positiva tanken är svår i en sådan stund.
Men livet är inte enkelt, tyvärr måste man kämpa på.
Jag har läst alla dina inlägg, så många kärvänliga ord du har om dina nära o kära, du har ett stort hjärta Anki,
absolut inte usel kom ihåg det.
Må väl kram/ Eva
Nej, usel över sina föräldrars val är man aldrig. Ett barn har inte ansvar för sina föräldrar och deras val. Förstår att det känns svårt om en förälder inte upprätthåller kontakten och att du är ledsen för det och oförstående varför han nu tar kontakt.
SvaraRaderaDu är inte och behöver aldrig känna dig usel!!!
Kram
Ulla
Hej!
SvaraRaderaDet där var väl bekant, men hördu.... ingen kan leva den andres liv, alla gör sina val, oavsett om det är från hjärtat eller egot!! Hoppas du kan njuta av DITT liv utan att förebrå dig vad din far gjort och DU är faktiskt god och har rätt att lätta lite på bördan och få skriva ner sina innersta tankar ibland.
Styrkekram /Bea
Barn behöver båda föräldrarna och kommer ofta i kläm när det inte funkar.
SvaraRaderaDu kan ju inte ta skulden för det!
Kram
Skulle ett barn kunna vara så uselt att det blir bortvalt av en förälder? Skulle ett barn kunna bete sig så illa att en förälder tar avstånd? Ett litet barn?
SvaraRaderaAnki, min bloggvän, det finns inget barn på denna jord som kan göra något så hemskt. Däremot finns det föräldrar som är så trasiga,känslomässigt störda och skadade att de tappat förmågan att älska sina egna barn på ett friskt och kärleksfullt sätt. Din pappa gjorde det uslaste av val en människa kan göra. Att välja bort sitt barn är att välja bort sig själv och det var vad han gjorde och det är uselt...Inte du, definitivt inte du.
Stor kram till dig <3
Annika
Aj...det smärtar mig att läsa dina ord. Åååå att du ska behöva känna så efter alla år. Inte har du något med hans val att göra, valet som han gjorde då du var ett litet oskyldigt barn. Nej det är han som ska fortsätta leva med sitt dåliga samvetet och det kan ju inte göras ogjort.
SvaraRaderaFörstår att du blir tveksam till syftet med det samtalet.
Kram
annika
Men älskade vännen då...Jag håller med Annika här ovan, det var han som gjorde ett val en gång, och det måste han själv stå för. Barn väljer aldrig sina föräldrar, men föräldrar väljer just att vara föräldrar. Sen att det ibland inte är lätt, men då får man böja på nacken och erkänna sina misstag och försöka få förlåtelse, man kan aldrig skuldbelägga sina barn för sina egna val. Åhhh...det smärtar mej så!! Nu skulle jag bo nästgårds och komma över och bara lyssna...
SvaraRaderaVarm Kram på dej bästaste vännen!!
Kära Du, han får väl stå för sitt val! Inte behöver du må dåligt för det!!!
SvaraRaderaSköt om Dig!!!!
Kram Lena
Så tragiskt när människor väljer bort sina nära och kära...det är deras förlust och du som blir bortvald har inget val...jag vet... .har egen erfarenhet och man är så maktlös. Ta inte på dig nån skuld kära vän. Det är de som väljer bort som har tagit beslutet.
SvaraRaderaVarm kram fina Anki <3
/Lollo
Känner ju igen mej som Du vet, och varför vi skall känna oss så dåliga har jag så oerhört svårt att förstå, men det bottnar ju i en känsla av att vi inte var önskvärda, och det går nog aldrig att reparera!
SvaraRaderaSjälv har jag ju trott att jag var färdig med all bearbetning, men precis som Du så är jag och blir troligen aldrig färdig med det!
Tror inte att Du kan få bort känslan av svek och inte heller det dåliga samvetet som Du får i dom här lägena, för jag anar ju att även Du har gjort försök tidigare i livet att göra allt bra!
Men väldigt viktigt att Du inser att det var och är hans val som orsakar dom här känslorna, Du var ett försvarslöst litet barn, och Din pappa får stå sitt kast nu.
Styrkekramar i massor!
annette
Kan bara instämma med allt som är skrivet ovanför och skicka massor av kramar.
SvaraRaderaIngela
Även jag håller med alla som skrivit ovan. Du har ju verkligen anledning till att känna dig usel. Även jag har en sådan historia, men har fått det bra ändå. Och har aldrig känt mig usel pga det.
SvaraRaderaVi är visst många som är i samma situation - vi som blev bortvalda... Men inte är vi usla för det! Det är ju aldrig någonsin barnets fel när de vuxna tar sina beslut.
SvaraRaderaBamsekram från dig :-)
Hej, jag tror din far har börjat ångra sig bittert över att han slutade bry sig om sina barn. För nu är han ensam, ack så ensam...
SvaraRaderaJag är själv skilsmässobarn och hade inte så mycket kontakt med min far under åren. Tror jag träffade honom kanske ett par tre gånger per år trots att vi bodde i samma stad. Han gifte om sig och fick en ny kull med barn som jag lärde känna under min uppväxt. Min far gick bort för många år sedan, och jag inser att jag nog aldrig lärde känna honom.
Jag hoppas att du inser att du inte har någon skuld i att han lämnade er, hur tokigt låter inte det
Styrkekramen
Bara en liten kram så här i efterskott. Du är inte på något sätt en usel dotter. Valet var inte ditt och du bär ingen skuld. Att svikas av en förälder måste vara otroligt svårt. Jag beklagar att ni inte fick den kontakt ni borde haft. Jag vet att du själv har god kontakt med de generationer som kommer efter dig. Det måste kännas bra i hjärtat.
SvaraRaderaKram / maria
...men min älskade vän <3 det som du verkligen måste förstå...är att det som hände ABSOLUT INTE är ditt fel på något sätt, absolut inte min vän <3
SvaraRaderakom ihåg det<3
du verkar vara en underbar människa<3
så lova mig anki..att inte anklaga dig själv, någonsin.
detta hade bara med honom själv att göra... men jag tror att han har ångrat sig idag...men att han inte vet hur han ska vara mot dig, och vad han ska säga... men i vilket fall...så ska du veta att det inte någonsomhelststans!! är ditt fel min vän<3
varm kram om dig