tisdag 17 september 2013

Det finns dagar man känner sig usel...

... och en så´n dag är idag...
Han som är min far... han ringde idag...  undrar varför? 
Knappast för att göra mig glad i alla fall...
Han beklagade sig lite över livet, över att bli gammal och sjuk... jaha... jag börjar också bli gammal...
Jag känner mest sorg över hans val... valet han gjorde en gång... 
Här sitter jag i soffan med farmor, farmorsmor och min far... och då... på den tiden avgudade jag honom...
Sedan gjorde han sitt val... han valde bort mig och jag kan aldrig förlåta honom. Han valde bort mig... han valde bort min bror... och han valde bort sina barnbarn...

Så nu sitter jag här och tycker synd om mig själv för att jag är en sådan usel dotter...

20 kommentarer:

  1. Du är väl ingen usel dotter! Det var inte du och din bror som valde bort honom! Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Det är fint med gamla svart/vita foto!
    Jag håller med föregående "talare" att usel är du absolut inte. Ens känslor kan man inte rå för.
    Kramis Karin

    SvaraRadera
  3. Tycker inte alls du behöver ha dåligt samvete,det är så skönt att skriva av sig och få ur sig både det ena och det andra.
    Usel-Nej
    Mänsklig-Ja
    Var nöjd med de´
    Kram Anki i Blekinge

    SvaraRadera
  4. Jag säger det ofta, våra barn behöver ha sin mamma och sin pappa. Sedan vet jag att det naturligtvis inte går att hålla ihop allting. Kram.

    SvaraRadera
  5. Det är helt mänskligt att känna sig så, för man vill ju egentligen inte känna sig usel.
    Den positiva tanken är svår i en sådan stund.
    Men livet är inte enkelt, tyvärr måste man kämpa på.
    Jag har läst alla dina inlägg, så många kärvänliga ord du har om dina nära o kära, du har ett stort hjärta Anki,
    absolut inte usel kom ihåg det.

    Må väl kram/ Eva

    SvaraRadera
  6. Nej, usel över sina föräldrars val är man aldrig. Ett barn har inte ansvar för sina föräldrar och deras val. Förstår att det känns svårt om en förälder inte upprätthåller kontakten och att du är ledsen för det och oförstående varför han nu tar kontakt.

    Du är inte och behöver aldrig känna dig usel!!!

    Kram
    Ulla

    SvaraRadera
  7. Hej!
    Det där var väl bekant, men hördu.... ingen kan leva den andres liv, alla gör sina val, oavsett om det är från hjärtat eller egot!! Hoppas du kan njuta av DITT liv utan att förebrå dig vad din far gjort och DU är faktiskt god och har rätt att lätta lite på bördan och få skriva ner sina innersta tankar ibland.
    Styrkekram /Bea

    SvaraRadera
  8. Barn behöver båda föräldrarna och kommer ofta i kläm när det inte funkar.
    Du kan ju inte ta skulden för det!

    Kram

    SvaraRadera
  9. Skulle ett barn kunna vara så uselt att det blir bortvalt av en förälder? Skulle ett barn kunna bete sig så illa att en förälder tar avstånd? Ett litet barn?
    Anki, min bloggvän, det finns inget barn på denna jord som kan göra något så hemskt. Däremot finns det föräldrar som är så trasiga,känslomässigt störda och skadade att de tappat förmågan att älska sina egna barn på ett friskt och kärleksfullt sätt. Din pappa gjorde det uslaste av val en människa kan göra. Att välja bort sitt barn är att välja bort sig själv och det var vad han gjorde och det är uselt...Inte du, definitivt inte du.
    Stor kram till dig <3
    Annika

    SvaraRadera
  10. Aj...det smärtar mig att läsa dina ord. Åååå att du ska behöva känna så efter alla år. Inte har du något med hans val att göra, valet som han gjorde då du var ett litet oskyldigt barn. Nej det är han som ska fortsätta leva med sitt dåliga samvetet och det kan ju inte göras ogjort.
    Förstår att du blir tveksam till syftet med det samtalet.

    Kram
    annika

    SvaraRadera
  11. Men älskade vännen då...Jag håller med Annika här ovan, det var han som gjorde ett val en gång, och det måste han själv stå för. Barn väljer aldrig sina föräldrar, men föräldrar väljer just att vara föräldrar. Sen att det ibland inte är lätt, men då får man böja på nacken och erkänna sina misstag och försöka få förlåtelse, man kan aldrig skuldbelägga sina barn för sina egna val. Åhhh...det smärtar mej så!! Nu skulle jag bo nästgårds och komma över och bara lyssna...
    Varm Kram på dej bästaste vännen!!

    SvaraRadera
  12. Kära Du, han får väl stå för sitt val! Inte behöver du må dåligt för det!!!
    Sköt om Dig!!!!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  13. Så tragiskt när människor väljer bort sina nära och kära...det är deras förlust och du som blir bortvald har inget val...jag vet... .har egen erfarenhet och man är så maktlös. Ta inte på dig nån skuld kära vän. Det är de som väljer bort som har tagit beslutet.
    Varm kram fina Anki <3
    /Lollo

    SvaraRadera
  14. Känner ju igen mej som Du vet, och varför vi skall känna oss så dåliga har jag så oerhört svårt att förstå, men det bottnar ju i en känsla av att vi inte var önskvärda, och det går nog aldrig att reparera!

    Själv har jag ju trott att jag var färdig med all bearbetning, men precis som Du så är jag och blir troligen aldrig färdig med det!
    Tror inte att Du kan få bort känslan av svek och inte heller det dåliga samvetet som Du får i dom här lägena, för jag anar ju att även Du har gjort försök tidigare i livet att göra allt bra!
    Men väldigt viktigt att Du inser att det var och är hans val som orsakar dom här känslorna, Du var ett försvarslöst litet barn, och Din pappa får stå sitt kast nu.
    Styrkekramar i massor!
    annette

    SvaraRadera
  15. Kan bara instämma med allt som är skrivet ovanför och skicka massor av kramar.
    Ingela

    SvaraRadera
  16. Även jag håller med alla som skrivit ovan. Du har ju verkligen anledning till att känna dig usel. Även jag har en sådan historia, men har fått det bra ändå. Och har aldrig känt mig usel pga det.

    SvaraRadera
  17. Vi är visst många som är i samma situation - vi som blev bortvalda... Men inte är vi usla för det! Det är ju aldrig någonsin barnets fel när de vuxna tar sina beslut.
    Bamsekram från dig :-)

    SvaraRadera
  18. Hej, jag tror din far har börjat ångra sig bittert över att han slutade bry sig om sina barn. För nu är han ensam, ack så ensam...
    Jag är själv skilsmässobarn och hade inte så mycket kontakt med min far under åren. Tror jag träffade honom kanske ett par tre gånger per år trots att vi bodde i samma stad. Han gifte om sig och fick en ny kull med barn som jag lärde känna under min uppväxt. Min far gick bort för många år sedan, och jag inser att jag nog aldrig lärde känna honom.
    Jag hoppas att du inser att du inte har någon skuld i att han lämnade er, hur tokigt låter inte det
    Styrkekramen

    SvaraRadera
  19. Bara en liten kram så här i efterskott. Du är inte på något sätt en usel dotter. Valet var inte ditt och du bär ingen skuld. Att svikas av en förälder måste vara otroligt svårt. Jag beklagar att ni inte fick den kontakt ni borde haft. Jag vet att du själv har god kontakt med de generationer som kommer efter dig. Det måste kännas bra i hjärtat.
    Kram / maria

    SvaraRadera
  20. ...men min älskade vän <3 det som du verkligen måste förstå...är att det som hände ABSOLUT INTE är ditt fel på något sätt, absolut inte min vän <3
    kom ihåg det<3

    du verkar vara en underbar människa<3
    så lova mig anki..att inte anklaga dig själv, någonsin.

    detta hade bara med honom själv att göra... men jag tror att han har ångrat sig idag...men att han inte vet hur han ska vara mot dig, och vad han ska säga... men i vilket fall...så ska du veta att det inte någonsomhelststans!! är ditt fel min vän<3

    varm kram om dig

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du tar dig tid och skriver en liten kommentar :)