Födelsedagskalas ... och lite nostalgi...

I söndags fyllde barnbarnet Casper sju år och det måste förstås firas :) 

En populär present var det här spelet Jenga ... nytt för mig, men roligt för både stora och små :)

 De platta träklossarna byggs upp till ett torn och sen ska man plocka bort bitarna under - en i taget,  utan att rasera tornet :)

Kusinerna ... alla boende i Ugglebo...

 Greta 4 år, Casper 7 år, Lukas nästan 8 år och Ludvig 5 år... saknas på bilden gör Gretas och Lukas lillebror  Oskar 7 månader...

Igår blev det två resor in till sta´n... först mammografi för mig... när jag åkte hem så var det rena rama vårvädret... 

... hemma var det mer vinter :)

Nästa stadsresa var till sjukhuset, där Lasse hade tid för njurröntgen.

Det skulle ta ca. en timme och under tiden gjorde jag ett besök i ridhuset ... platsen där jag tillbringade all min lediga tid under många år. 

En del var sig ganska likt, medan en del förändrats, men med tanke på att det gått snart 50 år sedan jag hängde där, så får jag väl säga att tiden nästan stått stilla- Skylten med rökförbudet fanns då också ... observera att det bara var i stallet det var rökförbud - i ryttargången, på läktaren och i alla övriga utrymmen - även i manegen röktes det för fullt!

Här, längs Ljuragatan var det parkering och ett stort obebyggt fält när jag växte upp ... nu har det byggts längs hela gatan ... och nu finns spårvagnsspår gatan fram... 

När jag växte upp var Ljuraområdet verkligen i utkanten av staden ... Hageby växte och så småningom byggdes Navestad ... då var de olika bostadsområdena skilda från varandra .- nu sammanvuxna - inbillar mig att det kändes friare förr.

Många tankar och minnen for genom huvudet när jag gick in på ICA där vid Ljuratorget - det var en av de första affärerna i Norrköping som var av modellen snabbköp - minns att det kändes nästan högtidligt att själv få plocka ner varorna i korgen och gå till kassan för att betala...

Nu ska jag inte trötta er med mer minnen - nu ska jag bege mig till Vägföreningens årsmöte.

Ha det gott!

Jag minns...

... Fia, min bästa vän under ett par somrar i början av 60- talet.

Jag blev inspirerad av bloggvännen Cat och hennes inlägg med ardennerhästar och letade reda på denna enda bild jag har på mig och Fia. Jag vet att jag har haft med den här bilden förr, men så kan det bli när det är något man minns med glädje och kärlek.

Fia fanns på Krusenhofs gård utanför Norrköping och här hyrde farmor och farfar sommarställe under några år, först en lägenhet i Björkbacken, i en av de f.d. arbetarbostäderna och sedan under några år ett liten stuga bredvid den dammiga landsvägen mellan gårdarna  Björnsnäs och Malmö.

I Björkbacken fanns två hus - det där vi bodde och så huset där gamle kusken Andersson bodde tillsammans med sin fru.

Fia var född på gården och var en korsning mellan ardenner och nordsvensk. Hon var den allra sista hästen på gården och hennes riktiga namn var Katinka.

Ofta gick hon lös på gården och följde mig som en hund ... där jag var, där var Fia ...  eller om det var tvärtom :)

Så kom det sorgliga beskedet att hon var såld till en häståkare i Norrköping ... åh så jag grät. 

Så gammal är jag att det fortfarande fanns häståkare i sta´n :)

Så gick åren och jag visste inte var hon fanns och hur jag än tittade på de hästarna jag såg med vagn efter sig så såg jag inte till Fia... inte förrän några år senare...

En varm sommardag ser jag henne vid korsningen av Dagsbergsvägen och Ljuragatan, bara ett kvarter från Norrköpings ridhus. Där låg under många år en kiosk, men jag minns inte om den fanns där då. 

Jag ropar Fia! Direkt lyfter hon på huvudet och spetsar öronen ... och kommer emot mig med vagn och allt :)

Tänk att hon kände igen mig! Hon heter inte Fia, sa hennes ägare ... nej jag vet, svarade jag ... hon heter Katinka. Så glad jag var då - men tyvärr var det sista gången jag såg henne. Häståkarna försvann i snabb takt och med dem deras hästar. 

Mer än femtio år har gått, men jag minns det fortfarande, som om det vore alldeles nyss... :)

Ha det gott!

Var är solen?

Suck... ja inte är den här i alla fall.

Det känns som det var länge sen vi såg till ens en enda strimma sol,
men det var bara en vecka sedan vi hade denna fina soluppgång...

... och solens bleka strålar letade sig ner mellan trädens grenar...

... även om det bara var för någon timme.

Vill man se mer av en blå himmel då får man kanske ta flyget...

... eller ta en titt i  bildarkivet  :)

 Minnas vårens första tur med husbilen och längta till nästa vår...

Minnas försommarens intensiva grönska...

... och solglittret i ogräsets frön som flyger iväg...

Minnas blommorna som lyser som solar...

... och hästarnas smågnabb i hagen...

Så tillbaka till verkligheten... 

... där skottkärran väntar...

... liksom komposten...

Dags att tömma hushållskomposten...  det gör vi en gång om året.

Vi har två öppna trädgårdskomposter som byter plats med varandra för efterkompostering... och där i den som ska ligga till nästa höst, där hamnar hushållskomposten...

Vet inte om jag gör rätt, men det funkar bra...

Från det ena till det andra... jag upplevde något konstigt häromdagen...

Vägen hem är smal och krokig och efter den senaste tidens regnande så är vägkanterna mjuka, så när jag såg två billyktor blinka till bakom nästa krök så stannade jag och väntade... och väntade...

Ingen bil dök upp... och nu kan jag inte få det ur mitt huvud... Såg jag i syne? Ingen bil... inget annat fordon... inte ens någon gående... ingen alls. Jag mötte ingen och kom inte ifatt någon...
Hm...

Ha det gott!