... Fia, min bästa vän under ett par somrar i början av 60- talet.
Jag blev inspirerad av bloggvännen Cat och hennes inlägg med ardennerhästar och letade reda på denna enda bild jag har på mig och Fia. Jag vet att jag har haft med den här bilden förr, men så kan det bli när det är något man minns med glädje och kärlek.
Fia fanns på Krusenhofs gård utanför Norrköping och här hyrde farmor och farfar sommarställe under några år, först en lägenhet i Björkbacken, i en av de f.d. arbetarbostäderna och sedan under några år ett liten stuga bredvid den dammiga landsvägen mellan gårdarna Björnsnäs och Malmö.
I Björkbacken fanns två hus - det där vi bodde och så huset där gamle kusken Andersson bodde tillsammans med sin fru.
Fia var född på gården och var en korsning mellan ardenner och nordsvensk. Hon var den allra sista hästen på gården och hennes riktiga namn var Katinka.
Ofta gick hon lös på gården och följde mig som en hund ... där jag var, där var Fia ... eller om det var tvärtom :)
Så kom det sorgliga beskedet att hon var såld till en häståkare i Norrköping ... åh så jag grät.
Så gammal är jag att det fortfarande fanns häståkare i sta´n :)
Så gick åren och jag visste inte var hon fanns och hur jag än tittade på de hästarna jag såg med vagn efter sig så såg jag inte till Fia... inte förrän några år senare...
En varm sommardag ser jag henne vid korsningen av Dagsbergsvägen och Ljuragatan, bara ett kvarter från Norrköpings ridhus. Där låg under många år en kiosk, men jag minns inte om den fanns där då.
Jag ropar Fia! Direkt lyfter hon på huvudet och spetsar öronen ... och kommer emot mig med vagn och allt :)
Tänk att hon kände igen mig! Hon heter inte Fia, sa hennes ägare ... nej jag vet, svarade jag ... hon heter Katinka. Så glad jag var då - men tyvärr var det sista gången jag såg henne. Häståkarna försvann i snabb takt och med dem deras hästar.
Mer än femtio år har gått, men jag minns det fortfarande, som om det vore alldeles nyss... :)
Ha det gott!
