... ja, det blev det när det nu äntligen blev av igen - mötet med bloggvännen Marie som bjöd på kaffe på Dahlbergs Café i G:a Linköping :)
Vi var här i höstas när vi gick vår fotorunda ... om den gången kan du läsa HÄR.
Den här gången blev det bara fika, men det blev en både lång och trivsam fikastund :)
Den här gången blev det bara fika, men det blev en både lång och trivsam fikastund :)
För en gång skull var jag några minuter tidig och hann med ett snabbt varv runt närmaste kvarteret medan jag väntade.
Gatorna ligger ganska tomma och öde så här års ...
... folktomt på gatorna, men innanför grindar och portar hördes både prat och hammarslag...
Efter ett snabbt besök i ett par butiker på Tornby så tog jag vägen via Vreta kloster på hemvägen.
Här finns en välbevarad ruin efter klostret som fanns här under ca. 400 år, från 1100- talet fram till 1533, då Gustav Vasa konverterade klosterkyrkan till en luthersk sockenkyrka.
Så lugn och stillsam miljö ... och såå vackert.
Här finns en välbevarad ruin efter klostret som fanns här under ca. 400 år, från 1100- talet fram till 1533, då Gustav Vasa konverterade klosterkyrkan till en luthersk sockenkyrka.
Så lugn och stillsam miljö ... och såå vackert.
Här den norra porten in till kyrkan - genom denna bars avlidna nunnor för att begravas på klostrets begravningsplats.
Dörren t.h. är gammal, men modern teknik råder ... här krävs en portkod...
En fin kyrka med många spännande utbyggnader...
När man kommer in i kyrkan slås man av att det är så ljust...
Den gamla orgeln och den nya...
En trappa upp i kyrkan finns ett litet museum och där finns bl.a. de här fina träskulpturerna från tidigt 1700- tal.
Eftersom Bosse gett oss en ny uppgift så gick jag runt på kyrkogården en lång stund och tittade lite mer noga än vanligt på årtalen. Det gäller att hitta tre personer som upplevt sin 100-årsdag.
Inte helt lätt - jag hittade en man vid namn C.F. Lindström... 
... och en kvinna vid namn Tora Andræ, men det var allt.
Jag går ofta på kyrkogårdar och jag tycker om att läsa på gravstenar, men att leta årtal är nog inte min grej.
Det är däremot det här - att hitta en lite ovanlig gravsten som berättar mer än bara årtalen.
Kvinnan Elisabeth, som blev änka och ensamstående mamma vid 39 års ålder, då mannen omkom på sjön Roxen. Sonen Sven fick aldrig träffa sin far och omkom själv når han blev påkörd av en bil vid 24 års ålder.
Har svårt att släppa tankarna på hur kvinnan hade det ... och sonen, som tydligen bodde kvar hemma även efter att han uppnått vuxen ålder. En sorglig historia ... Elisabeth levde sedan ytterligare 16 år och dog en höstdag 1966 i en ålder av 79 år.
I övrigt har denna vecka varit fylld av olika saker och jag har inte haft tid att fullfölja Bosses uppgifter så som jag egentligen ville.
I helgen har vi firat Lasses födelsedag och vår 38:e bröllopsdag med barn och barnbarn - tänk så fort åren går!
Ha det gott!
Det är däremot det här - att hitta en lite ovanlig gravsten som berättar mer än bara årtalen.
Kvinnan Elisabeth, som blev änka och ensamstående mamma vid 39 års ålder, då mannen omkom på sjön Roxen. Sonen Sven fick aldrig träffa sin far och omkom själv når han blev påkörd av en bil vid 24 års ålder.
Har svårt att släppa tankarna på hur kvinnan hade det ... och sonen, som tydligen bodde kvar hemma även efter att han uppnått vuxen ålder. En sorglig historia ... Elisabeth levde sedan ytterligare 16 år och dog en höstdag 1966 i en ålder av 79 år.
I övrigt har denna vecka varit fylld av olika saker och jag har inte haft tid att fullfölja Bosses uppgifter så som jag egentligen ville.
I helgen har vi firat Lasses födelsedag och vår 38:e bröllopsdag med barn och barnbarn - tänk så fort åren går!
Ha det gott!
